Vi VILL, och jag kan inte nog understryka hur mycket, åka till fjällen i påsk. Vi VILL sitta i en snögrop och dricka något varmt och äta något gott. Jag VILL ha en våffla från Jaktstugan och hälsa på vänner vid Oxsjön. Jag VILL gå på after ski och sitta ute på altanen med solglasögonen på och kinderna röda av solen och skråla till bandet som spelar inne i lokalen bredvid. Jag VILL grilla på altanen och bjuda in folk att umgås med.

Det är vad jag VILL.

Jag BÖR vara försiktig och bara vara vid stugan. Vi bör hålla oss ifrån att träffa andra för att inte smitta eller bli smittade. Vi bör inte gå på after ski eller bjuda in någon alls. After skin är visserligen stängd ändå.

Vi SKALL helt enkelt stanna hemma i påsk. Vi SKALL inte riskera att belasta sjukvården på något sätt där uppe. Det kan ju handla om andra saker än Corona. Men jag vill inte att någon av oss skadar sig och måste in till sjukhuset där uppe just nu. De har nog med folk som bor där och behöver hjälp.

Har så många år hört hur ambulanserna kör i nästan skytteltrafik från backen och bort till Östersund under de hårt belastade påskveckorna. Då utan Coronavirus som ett äckligt grädde på moset. Nu är de under hård belastning redan innan. Det är mänskligt att vilja hjälpa till vid kris. Jag vill också hjälpa till och vi har i familjen kommit fram till att det bästa sättet för oss att hjälpa till är att hålla oss hemma. Hålla oss så friska som möjligt och hålla oss så positiva vi kan. Det sista börjar bli svårare men jag försöker se det här som mer tid hemma och vi trivs ju hemma med. Vi kommer hinna med att påskpynta och baka. Det är bra. Om jag nu också blir av med pollensnuvan så jag vågar mig in på Ica skulle det ju vara ännu bättre.

Idag har jag båda barnen hemma. Den stora med ont i halsen så nu är han med instängd. Han kommer klättra på väggarna först av oss här misstänker jag. Hur uppochner det inte när jag måste säga åt den 13-årige sonen att han inte får gå ut och gå med sina kompisar utan att de får ses digitalt istället??? Jag måste ”stänga in” min tonåring och sätta en skärm framför nosen på honom. Helt galet! Men jag har sagt det förr och säger det igen. Det är egentligen inte särskilt synd om oss. Vi är rastlösa men mår ju helt ok. Det finns de som har riktig kris. De som lider på riktigt. Dit går mina tankar. Vi har lyxen att vara rastlösa. Vi har förmånen att kunna vara hemma, gå ut på en stor tomt och nära till en skog där vi kan ta sköna promenader i solen. Vi har det bra.

Vi VILL att det här skall ta slut snart. Vi BÖR anpassa oss och vi SKALL klara oss igenom detta med.

När vi är igenom detta vill jag träffa alla jag känner, jag vill umgås ansikte mot ansikte och jag vill skicka barnen till skolan! Jag vill se alla barn springa in när klockan ringer och jag vill hämta dem och höra om deras dag. Höra hur kul det var på idrotten och hur maten smakade… Jag vill åka till ica utan att fundera på snuva eller om toapapper och jäst är slut i affären.

This too shall pass

//Sophie