Tillbaka efter en vecka i ett av våra paradis. Vi har lyckan att ha tillgång till en stuga på Vemdalsskalet där vi spenderar så många skollov vi bara kan. Bilen packas och numera även ett stort släp med skoter på. Vilket också gör att man får med ännu mer packning på släpet.. vet inte om det är bra eller dåligt egentligen. Blir ju inte direkt bättre på att packa lätt hehe. Men känslan när vi sent på kvällen rullar in och ser de välbekanta ljusen i backen. Vi brukar åka förbi hotellet för en snabb titt och sedan bort mot stugan som ligger en bit bort. Lite skottning ibland och sedan bära in alla saker och bädda iordning sängarna. Sedan kommer det som barnen kallar ”vemdalskänslan” när man kryper ner i den kalla nybadade sängen. Underbart!

Den här veckan började med att äldsta sonen Max fick lite feber så han och jag stannade i stugan första dagen medans pappan och lillebror tog en tur med skotern. Härligt att få mysa bara vi en stund. Resten av veckan bestod av skidskola för lillebror Lex och slalom för pappan och Max varvat med skoterturer. Vi han med en väldigt trevlig middag med en familj vi lärt känna från byn med. Blir ju inte jätteofta vi kan ses men desto trevligare när det väl händer.

Vi är ju som sagt med skoter numera och jag har dessutom varit duktig och tagit skoterkort. Det är numera ett måste om man tagit körkort för bil efter år 2000 så det var bara för mig att fixa. Det är en tvådagars kurs där ena dagen är teorigenomgång och andra dagen är en ca tre timmars skotertur med olika moment som gås igenom och övas på. Otroligt nyttigt! Jag välte dock en gång när jag skulle backa sicksack genom en bana, men det var helt odramatiskt. Värre var dock att jag överansträngde ”gastummen” och hade ingen styrsel i handen på ett par veckor efter. så är det med taskiga leder. Men jag klarade det och nu får jag köra skoter.

När man kommer upp på fjället och ser de enorma vyerna så ör det nästan för mycket att ta in på en gång. Bergen och snövidderna mot den ofta dramatiska himlen som förändras hela tiden med vinden som flyttar molnen.

Inte konstigt att det är i den här miljön jag får mest inspiration till att skriva va? Just den här platsen har jag besökt några gånger tidigare. Första gången var på längdskidor. Föredrar just den turen med skoter. Är en bit dit!

Många skoluppgifter har skrivits i Vemdalen. Jag passar på att skriva när de andra åker skidor. Åker ju i stort sett bara längd själv och knappt det om jag skall vara ärlig. Lingers Café brukar jag besöka och med en god kopp kaffe och en av deras godbitar blir skrivandet en lyxstund. En annan favoritplats är hotellets pianobar. Det är öppet att sitta där hela dagen men själva baren öppnar inte dörrens kl 14 så innan det brukar jag vara ensam. Har till och med hittat en favoritplats med bra tillgång till elkontakter nära. Nu i veckan såg jag fram emot en stund då jag skulle återbesöka min favoritplats men det var en annan som hittat just den platsen. Upptäckte till min förvåning att det störde mig lite väl mycket. ALLA andra platser var lediga. Jag hittade en annan plats med elkontakt så det borde väl vara bra? Nej jag kunde minsann inte släppa att ”min” plats var tagen och skrivandet gick sådär. Skrev till en annan blogg och fick väl ur mig det jag behövde men lär få skriva om det nu hemma för det blev inte alls så som jag hade tänkt. Kände mig lite för mycket som Sheldon i ”the big bang theory” just då.

Nåja nu skall all packning som ligger i hela vardagsrummet och hallen och bilen sorteras och det skall tvättas och ordnas för vardagen igen. Men om cs sex veckor är det dags att packa igen för påskturen upp. Dessutom skall alla bilder jag tagit sorteras och sparas för framtida användning. Är verkligen inget proffs. Den här gången fotade jag bara med mobilen men tycker att de blir rätt bra för det jag använder dem till ändå. Lite synd att jag inte kan mer om fotografering ändå för jag hade gärna haft egna bilder till min bok. Kanske nästa projekt att lära sig?

Ha det gott//Sophie